"Det är väl inte så viktigt att ha rätt?"
Han tycker inte heller att jag ska se mig som annorlunda. Men jag är ju det, på många sätt. Och inte behöver det vara fel. Jag tog som exempel att jag tror på både Gud och evolutionen (dont ask...), för det kan tamefan inte vara vanligt, men han tyckte inte att det gjorde mig ovanlig. Det gick inte in. Han drog paralleler med att det finns många konstiga religiösa samfund och att de kan anses vara konstiga, men att tro på både Gud och evolutionen är ju nästan som att säga emot sig själv.
Vi pratade också om att eventuellt arbeta, och hur det skulle vara på en arbetsplats. Att man oftast måste vara lite social med sina medarbetare, han sa att det är så det är på en arbetsplats, att jag måste lära mig. Så jag undrade varför det är JAG som måste anpassa mig och tvinga mig själv till småprat, och inte de som bara kan acceptera att jag inte vill prata. Det hade han inget svar på. Visst skulle jag kunna lära mig, men jag tycker faktiskt att det är fel att jag skulle tvingas göra något jag inte vill för att folk inte kan acceptera mig som jag är. Det kan ju knappast vara jobbigt att slippa prata med mig.
Han tyckte att jag skulle börja plugga med. Att jag vägrar ta ytterligare CSN-lån förstår han inte.
Jag säger åt honom att jag har svårt att prata om mig själv, och att finna motivation till att prata med främmande människor. Då drar han upp att han ju är en främmande människa och att det går jättebra för mig att prata med honom. Men det är ju för att jag i stort sett måste göra det för att komma någonvart med mig själv, det går ffs inte att jämföra med vardagliga sociala situationer... Och han verkar inte förstå att det krävts så många års övning för att jag ska kunna prata om mig själv.
Aja. Jag vet inte hur jag ska göra med allt det där. Det känns som att jag behöver den kontakten för att få det lättare att ordna jobb sen.
Well... Det må vara så det är, men man kan nicka, le och säga att man inte är så bra på småprat och så lämnar folk en ifred. Jag är ju en tvättäkta idiot som jobbar med det jag gör, men jag är å andra sidan en skådespelare av högsta klass så att låtsas att jag vet vad jag gör går ganska bra...
Jag tror du skulle klara av vissa jobb. Inte kassan på ICA, inte säljjobb och annat skräpigt, utan något som ligger i ditt intresse, som inte innebär tvångssociala situationer. Which we all hate anyway. Universitetsvärlden HAR varit en tillflyktsort, men nu skall ju det vara en fabrik det med...
's gonna be all right. Förr eller senare dyker något upp.
Och... det är förbaskat skönt med någon som inte bara häver ur sig en massa strunt. Fåordig är helt okej i min värld, speciellt om man tänkt efter och har koll på vad man kommer säga.
Jo jag var inne på det med, att helt enkelt vara ärlig och säga så, bättre det än att de inte får chansen att veta hur man är. Men de flesta verkar tycka att man helt enkelt ska lära sig.
Jag tror med jag klarar av en hel del jobb, jag bryr mig inte om vilket yrke utan mer arbetssituationen. Placera mig på ett lager där jag får gå och organisera saker så skulle jag trivas utmärkt...
