jag er schurig.

Idag kom vi fram till att jag måste ha ett nytt nätverkskort. Då mitt inte klarar av så mycket som jag vill att det ska klara av, det strular även med uppkopplingen och ibland har jag helt enkelt inget internet på min dator. För någon som mig är det inte bra nånstans.
Lugnt, tänkte jag. Nån tusing kan man väl avvara på det, för det är ju faktiskt rätt vitalt.
Men moderkortet är så gammalt så det inte finns nån processor till, så då måste jag köpa en sådan också. Och då måste jag ju köpa nya minnen också. Och ett nytt grafikkort. OCH hårddiskar också antagligen, då mina är av den gamla stilen. Jag hade innan (typ under två års tid, men mer frekvent den senare tiden) tänkt köpa en ny skärm, en platt, för den här är GIGANTISK och lämnar ingen plats åt Erik då han sitter på andra sidan av datorbordet, men det räknar jag inte med nu. Nu snackar vi inte "Jamen om jag köper nytt sånt kan jag lika gärna köpa nytt sånt...", utan jag MÅSTE, sakerna passar inte ihop annars och då funkar datorn inte.
Då är man plötsligt uppe i en summa på 5k typ. Vilket jag inte kan avvara. Vilket faktiskt är vad kamerahuset till min tilltänkta kamera kostar. Faktiskt den exakta summan.
Så inte bara får jag skjuta upp planerna på att köpa kamera ännu mer, jag får helt enkelt skjuta upp tankarna och själva planeringen av kamera.
Vilket får mig att ledsna totalt på allt som har med kameror och fotografier att göra... Jag har flera gånger sagt och tänkt att det ändå aldrig kommer bli av, att jag alltid kommer vara tvungen att prioritera andra saker, men nu är jag så less på att behöva tänka så så jag tänker nog skita i det fullständigt. Att försöka ta bilder med min kompaktkamera påminner mig varje gång att jag skulle kunna ta en riktig bild, och jag vill inte känna så längre för jag vill enbart associera fotograferande med glädje och inte ett sting av lidande för att man känner så.
Det idiotiska är att jag inte ens känner att jag BEHÖVER en ny dator bara för att ha en ny dator, men om nätet ska hålla på att strula för att datorn är för gammal så känns det faktiskt tvunget. Visst har jag tänkt uppgradera den ett bra tag, men den har ju funkat alldeles utmärkt (aja, den skulle kunna behöva en omformatering... kanske... typ akut...), men det har ändå hamnat en bit ner på prioriteringslistan.
Jag hatar datorer.

Men imorrn ska vi till IKEA iaf. I Älmhult. Riktiga IKEA liXoM, where it all started. Då ska jag få ett riktigt soffbord (också en sak som jag inte prioriterat det senaste året...), byrå, gardiner, kaktusar, och... stuff. Om allt mot all förmodan finns kommer jag sitta och titta på vardagsrummet ett bra tag, för det kommer bli fiiiint.
Eriks pappa är snäll pappa och tar lastbilen som han använde till flytten, så, heh, det lär inte vara något problem att få hem grejjerna. Det känns bra att känna folk med sådana saker. Det känns öht bra att ha dem som svärföräldrar, det känns mycket tryggt. Allt här känns öht mycket tryggt.