Låg och skrev i min analoga dagbok (ni vet, en sån där i papper, som man använder en penna till) tidigare idag, och lyssnade på musik när Enyas May it be började. Den frammanar alltid en del minnen, men jag brukar aldrig tänka på det direkt. Men nu blev jag bara lite nyfiken och nostalgisk, så jag rotade fram mina gamla dagböcker. Det är 7 st kollegieblock, så jag trodde att det skulle vara svårt att hitta rätt del eftersom jag inte alls mindes när det var. Men jag brukade alltid skriva ner citat, låttexter eller låttitlar på baksidan av blocken, som var förknippade med just den perioden jag skrev. Och jo, jag hittade den direkt (aja, direkt efter att jag kommit på just det iaf...).
Åtta år sen var det. Jag känner mig lite gammal...
Jag brukar inte läsa dem längre, det känns bara nedstämmande, men nu var det mest... nostalgiskt.
Om en stuga mitt ute i skogen som vi skulle åka till för att slippa omvärlden. Det är lustigt, uppenbarligen så har det ju gått åtta år sen men jag tänker fortfarande på den stugan ibland. Det känns skönt och tryggt att veta att man alltid kan åka dit om omvärlden blir för jobbig, trots att stugan inte riktigt finns.

Pratade lite med Ylva senare. Det var nice. Att bara få prata med henne, om Ullared och julklappar.
Jag frågade om det var dumt att skicka ett julkort till hennes föräldrar, men det tyckte hon definitivt inte, så det ska jag göra. Jag vill att de ska veta att jag inte glömmer dem.
Ska skicka ett julkort till min mormor också. Kanske med en fiiiin bild på mig och Erik så hon får se hur han ser ut. Jag vill att hon också ska veta att jag inte glömmer henne.
Det blir nog mina första julkort någonsin. Eftersom jag inte firar jul så tänker jag inte i de banorna men ibland får jag bara panik när jag tror att viktiga människor inte vet att jag bryr mig och detta är ett "normalt" tillfälle att låta dem veta det.
Som Ylva sa, eftersom de vet att jag inte ens gillar julen så blir de nog extra glada.
Och så hoppas jag att de andra få, viktiga människorna vet att jag bryr mig ändå.