Jag hade velat att det var jag som hade skrivit Savage Gardens "Truly, madly, deeply" till Erik.
Jag hade velat att det var jag som skrev i stort sett alla Pär Lagerkvists dikter.
Det känns bara som att någon annan alltid uttrycker det bättre.

Tog en promenad igår kväll för att jag inte stod ut med att vara inne, men jag stod inte ut med att vara ute heller. Men jag fick frisk luft iaf. Gick omkring på kyrkogården, och det var mysigt. Men kallt.

Jag brydde mig inte så mycket om själva korten, och det var roligt att se att det övre gjorde att det såg ut som domedagen eller nåt.

Det finns en gata på Växjö som heter Pär Lagerkvists gata. Jag vill nästan på på den bara för att den är uppkallad efter honom. Många verkar tycka att hans poesi är deprimerande. Jag ska lägga ut en av mina favoritdikter och kompensera det med att någon gång skriva en egen om rosa, lyckliga my little ponies.

"Ingen hand är så tom som min,
intet hjärta så öde.
Trädde någon i mina gårdar in,
han trodde sig stå bland de döde.

Ensam går jag på en förtorkad mark,
längtar bort från mitt hjärta.
Ingen storm blåser tung och stark,
liten och tom är min smärta.

Vissna örter stå vid min fot,
ljumma vindar mig följa.
Intet rusar mitt bröst emot med hög
och skälvande bölja.

Var afton jag lutar mitt huvud trött
mot trädens kraftlösa stammar.
Alla mina vägar har jag förnött,
deras stoft över örterna dammar.

En gång skall jag lämna den mark mig livet gav,
lämna de öde gårdar.
En längtan till dödens dånande hav
jag djupt i mitt hjärta vårdar."