Hålla käften och gilla läget.

Försöker jag göra. För jag tycks inte kunna ändra det på så många positiva vis. Eller så är jag för lat eller gör det på fel sätt. Antagligen de två sistnämnda.
Men det känns som att man kämpat för så mycket som bara försvunnit så det känns rätt ovärt att kämpa för något om man inte är säker på att det kommer bli lättare. Nu pratar jag om saker i allmänhet alltså.

Rekord för idag, två timmar utan att gråta.

Jag sitter bara och surfar planlöst, jag har inte en jävla aning om vad jag ska ta mig till. Jag försöker att inte tänka men det funkar inte så bra.

Du beskriver det så klockrent! Hade en ganska tung diskussion med A igår om just detta med att orka genomföra förändringar utan den minsta garanti för att det ska lyckas denna gång. Menar ser man till det förflutna (som vi ju så gärna gör) så är inte oddsen på vår sida. Och sen kommer frågan om vad man ska med förändringen till.. vad är meningen liksom? >_<

Precis... Många tycker säkert att man bara är negativ som inte tror att förändringarna lyckas ändå, men som du säger, man har ju definitivt inte oddsen på sin sida och har väl inte längre risk att chansa då det bara tar energi och lust.

Ååååh, perfekt beskrivning! Just så känner jag också: att man kämpar med näbbar och klor men inte fan blir det någon skillnad för det. Skönt att se andra har samma uppfattning.