På Valborg ska man festa.
Det vet ju alla.
...
(nä jag var inte seriöst, tror faktiskt att jag aldrig någonsin har festat medvetet på Valborg)
Men så skall uppenbarligen även vi göra detta år!
Nu blev det äntligen bestämt att vi ska till Stamming imorrn, vilket jag ser mycket, mycket fram emot. Träffa folk, spela ölspel med Suvvey, dricka öl, och... ja... få öva sig på att vara social igen. Jag är ofta rädd att jag tappar den förmågan då jag inte varit social på länge, så jag vill ibland bevisa för mig själv att jag kan om jag vill. Har man en gång haft social fobi och dessutom har Aspergers, så är det ofta oroväckande att man helt ska förlora den förmågan....

Och jag behöver saker att se fram emot. God knows I do. Jag har blivit bortskämd, att få vakna upp bredvid Erik känns inte längre som ett privilegium, det känns bara allmänt underbart och naturligt, men inte längre ovanligt.
Fast det är väl inte så korkat att vilja ha saker att se fram emot egentligen, men ibland känner jag mig som sagt just bortskämd... Jag bor ihop med den jag älskar över allt annat, i en fin lägenhet, och jag VET att det inte finns något annat att begära.
Men ibland, ibland, så känner jag att jag VILL ha ett socialt liv, jag VILL VILL VILL saker. Vill ha ett så kallat normalt liv antar jag. Ett socialt nätverk. Men jag vet inte om det är just JAG som vill det eller om jag bara tror att jag vill det för att det ska "vara så".