Uppåner
Jag tog mina sömntabletter rätt tidigt igår, och kände att de borde fungera. Men det började bara kännas obehagligt, yrsel och bara... obehag. Jag som annars inte brukar ha emot den känslan man får precis innan man somnar, men nu var det bara läskigt.
Flera gånger vaknade jag upp under natten och allt kändes bara så fel. När jag bodde i Sthlm brukade jag drömma att jag bodde kvar i Arboga (ja bara DET var faktiskt en hemsk mardröm...) i min mors hus, och vaknade upp direkt från drömmen och var panikslagen tills jag insåg att jag inte alls var kvar där, och antar att det var något liknande jag drömde inatt. Vaknar upp med ett ryck, tittar mig panikslaget omkring, tills jag ser att jag faktiskt är i vår lägenhet, och att Erik faktiskt ligger bredvid mig. Inatt hände det flera gånger, så jag måste haft konstiga drömmar.
Inte lika konstiga som igår natt, när jag drömde att jag, Helen och Nille var på SRF, klockan var 19.40 och Amon Amarth skulle gå på 21.40, så det var ju lugnt, man hann sänka några några öl till. Innan jag råkade se på spelschemat att de faktiskt gick på 19.40, så jag fick panik och släpade med mig de andra dit. Det var ca fem pers framför scenen, så vi kunde stå allra längst fram. Döm av min förvåning när Cannibal Corpse kliver upp istället, ffs, där står jag med tindrande ögon och väntar på AA, så går CC upp istället! Fast sen spelade tydligen Amon Amarth, fast det var en kvinnlig sångare, och det var kasst.
Jag är så långsint som person så jag fortfarande stör mig på en DRÖM där FEL band går upp.
Men jag tror att min dåliga sömn (och mitt konstiga humör) de senaste dagarna beror på att jag faktiskt ska på polisförhör nummer 2 i övermorgon. Jag känner mig inte orolig, men jag tror att jag innerst inne är scared to shit.
Därför tänker jag sätta mig på balkongen med en öl och försöka varva ner lite. (eheheh... för det kommer ju att funka.) Efter att jag återigen gått på toa med öppen dörr, ty Erik är iväg på ärenden så jag kan göra sådana saker.
F.ö har jag lyckats säga en sak som jag inte velat säga till någon, häromdagen, och det var så skönt att bara få ur sig det. Jag önskar att hon inte förstod vad jag menade eller exakt hur jag kände, men hon förstod till 100%. Dessutom var det lite tragikomiskt exakt hur lika vi tänkte där...
Aja, balkongen nu.
Flera gånger vaknade jag upp under natten och allt kändes bara så fel. När jag bodde i Sthlm brukade jag drömma att jag bodde kvar i Arboga (ja bara DET var faktiskt en hemsk mardröm...) i min mors hus, och vaknade upp direkt från drömmen och var panikslagen tills jag insåg att jag inte alls var kvar där, och antar att det var något liknande jag drömde inatt. Vaknar upp med ett ryck, tittar mig panikslaget omkring, tills jag ser att jag faktiskt är i vår lägenhet, och att Erik faktiskt ligger bredvid mig. Inatt hände det flera gånger, så jag måste haft konstiga drömmar.
Inte lika konstiga som igår natt, när jag drömde att jag, Helen och Nille var på SRF, klockan var 19.40 och Amon Amarth skulle gå på 21.40, så det var ju lugnt, man hann sänka några några öl till. Innan jag råkade se på spelschemat att de faktiskt gick på 19.40, så jag fick panik och släpade med mig de andra dit. Det var ca fem pers framför scenen, så vi kunde stå allra längst fram. Döm av min förvåning när Cannibal Corpse kliver upp istället, ffs, där står jag med tindrande ögon och väntar på AA, så går CC upp istället! Fast sen spelade tydligen Amon Amarth, fast det var en kvinnlig sångare, och det var kasst.
Jag är så långsint som person så jag fortfarande stör mig på en DRÖM där FEL band går upp.
Men jag tror att min dåliga sömn (och mitt konstiga humör) de senaste dagarna beror på att jag faktiskt ska på polisförhör nummer 2 i övermorgon. Jag känner mig inte orolig, men jag tror att jag innerst inne är scared to shit.
Därför tänker jag sätta mig på balkongen med en öl och försöka varva ner lite. (eheheh... för det kommer ju att funka.) Efter att jag återigen gått på toa med öppen dörr, ty Erik är iväg på ärenden så jag kan göra sådana saker.
F.ö har jag lyckats säga en sak som jag inte velat säga till någon, häromdagen, och det var så skönt att bara få ur sig det. Jag önskar att hon inte förstod vad jag menade eller exakt hur jag kände, men hon förstod till 100%. Dessutom var det lite tragikomiskt exakt hur lika vi tänkte där...
Aja, balkongen nu.
Kommentarer
Trackback
