"Personen du söker är på tjänsteresa, och är tillbaks imorgon"
Men hon är ju inte där på torsdagar ens?
Polisen i Tingsryd har slagit på sin telefonsvarare HELA dagen, "Vi är upptagna just nu, yadayada", GAAAH!

Mitt i allt fick jag nån sort allergisk reaktion. På nåt.
Jag var på toa, tittade mig i spegeln, fem minuter efteråt kände jag att det kliade som bara fan så jag gick och tittade om jag hade nåt myggbett eller nåt, och ja... Det såg väl ut som en lindrigare brännskada. Eller som ett nasty nässelutslag helt enkelt. Men bara på vänstra sidan. Efter tio minuter var det på högra sidan också. Och började sprida sig mot munnen.
Now, jag är faktiskt inte den som går till läkaren med skuttande steg, men jag vet att när jag får svårt att andas och nåt sådant sprider sig mot munnen så kan det sätta sig i luftvägarna, och iom min astma så är det inte bra. Så jag ringde till vårdcentralen, och skulle komma direkt.
Möts av ett "NÄMEN, vad har du haft för dig?!" av sköterskan som tar emot min betalning.
"Ja jo, jag mår inte så bra, det är typ därför jag är här..." ville jag säga, men det gjorde jag inte.
Jag fick komma in snabbt iaf, och den andra sköterskan slet en läkare (som råkade vara "min" läkare) från nån annan patient (då hon ansåg mig vara rätt akut, förlåt andra patienten....) från någon annan patient, och det blev nån kortisonlösning, luftrörsvidgande och syrgasmask. De ville först ge mig kortisonet intravenöst (då det verkar snabbare) men läkaren vet ju om (och KOM IHÅG, herregud, läkaren kom bara inte ihåg vem jag var, hon VISSTE vem jag var...) min nålskräck, så hon sa att de kunde började med oralt.
De ville behålla mig en timme för observation, men jag bor ju i stort sett bredvid och jag sade att min pojkvän är hemma så han har uppsikt över mig, så jag kunde gå hem efter en halvtimme.
Aja, det beror antagligen på Sertralinet, och det är i stort sett över nu. Jag har sertralinförbud i en dag, och kortisontabletter hemma. Jag har fått instruktioner om att ringa 112 om det blir värre igen.
Det är så jävla irriterande pga insättningsbesvären med Sertralinet, och att jag nu faktiskt blivit av med dem, risken är högst sannolik att jag hinner få utsättningsbesvär och sedan ytterligare insättningsbesvär om de vill prova det igen...
Inte lockande.

Mina sömntabletter fungerar som shit också. Jag blir så arg. De borde funkat igår. Så nu är det minst fyra dagar som gäller.
Timingen är ju naturligtvist inte alls den bästa, men det finns inget alternativ.
Men sömn är liXoM nån sorts beroendeframkallande grej...

Imorrn ska jag till terapeuten. Egentligen känner jag att jag inte vill slösa pengar på det (150:- gick åt idag...), och jag känner verkligen, verkligen inte för att sitta och prata om mig själv, men... det kan nog vara bra.

Vi åkte till systemet i sista minuten idag.
Min älskling är bäst på att han insisterar på att jag tar en öl på vägen hem. Och för att han öht ville köra dit.
Inte för att jag känner mig paniksugen, alls. Visst, jag känner att jag vill ha alkohol ikväll, för det lindrar ångesten och får mig att somna med mindre panik/ångest, och gudarna ska veta att det är välbehövligt när jag ofta annars kan använda sömntabletter för att få en smärtfriare insomning. Men jag brukar inte känna att jag vill ha en öl så fort jag köpt den.
Men nu var det faktiskt trevligt, att sitta och dricka en på vägen hem, för vägen hem är väldigt fin.
Vägen hem innehåller också massa skyltar som är roliga att fotografera *hint* bredvid Ylva *hint*.
Det finns så mycket jag vill upptäcka med Ylva här.
Det finns saker jag vill upptäcka med Erik, men det finns saker bara Ylva förstår, saker som bara hon fattar.
Jag tänker nog inte ens gå i närheten av Smålansmunken AB utan henne!