Fick mycket dåliga nyheter i morse, vi kan för nuvarande inte hyra en lägenhet, vilket betyder att det är lönlöst att gå på de två som vi hade stor chans att få.
Världen rasade samman för ett tag, men det känns ok nu. Det kommer hända, det kommer bara ta lite längre tid.
Fördelen är att jag och Erik antagligen kommer kunna spendera lite längre perioder tillsammans nu. Det behöver inte längre kännas som "Hej älskling, UNDERBART att se dig, synd att du åker hem i övermorgon..." antagligen. Om några månader behöver man antagligen aldrig mer vara med om det hjärtbristande ögonblicket när han måste åka och man känner att meningen i ens liv precis sätter sig i en bil och åker 40 mil bort.

En bra sak är iaf att One Tree Hill och Gossip girl började idag igen. Har bara sett One Tree Hill hittills, hade tänkt vänta med Gossip girl tills imorrn, men ja, det känns ju inte så troligt att jag kommer lyckas med det...
Och det var väl inte så oväntat med Lucas val iaf. Även om jag inte gillar det.

Jag har fyllt i papper från CSN nu ang. avskrivning, men måste kopiera papper på min feta inkomst. Och DET har jag ingen aning om vart jag kan göra, antar att jag får släpa mig ner till posten, bokhandeln etc och fråga.
De skriver bara av lånet vid den här åldern vid synnerliga skäl. Jag vet inte om jag anses ha det, min förra kurator tyckte det iaf, och det bådar ju gott.
Fast jag räknar ändå inte med det.
Det känns som att jag varit med om alldeles för många vänteperioder när det gäller beslut från CSN, och jag AVSKYR dem, jag går alltid omkring och är ett nervvrak och när jag får det dåliga beskedet bryter jag smått ihop för en liten stund.
Så jag tänkte försöka att inte göra det denna gången. Ställa in mig helt på att de säger nej.