Katatonia

Blev nyss väckt, men det var la lika bra, för min mage vrålar av hunger.
Det kommer bli en lång natt/morgondag/morgonnatt. Vilket är skitkomiskt när man verkligen, verkligen inte orkar vara vaken. Så jävla komiskt så jag nästan ramlar av stolen.
Nu firar Helen sin födelsedag och jag har inte ens råd att vara där. Grattis och förlåt för presenten jag inte har råd att köpa heller,
Fixat högtalarna nu så jag slipper ha lurar, och sitter och lyssnar på Katatonia istället för Bathory.
Nu blev maten klar med men rise blev uppfuckat så det blev inte alls klart. Men jag orkar inte göra om det.
Jag är less. Så less. Tänk om man vore normalt.

"by a black road
giving a brief smile
something's on the way
forgotten for a while
and you try to speak this
without a voice down by a black road
we try to forget and try to make it through

someday we'll go
further from this right into the bliss
some night we'll try
to leave this place for another

they keep pushing me
so far from every chance
makes it so much harder
for me to carry on
so I try to speak this
without a thought down by a black road
we try to forget and try to make it through"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0