Ja, min mor påminde mig idag om att jag fyller år på söndag.
4/5 är alltså min födelsedag.
Jag har inte velat berätta datumet för många, för jag vill inte bli uppmärksammad på den dagen. Men nu är jag bara trött på att tänka så.
Min födelsedag är inget speciellt alls för mig på det sättet, och med åren har det mer blivit en sak om respekt. Jag VILL inte att folk säger grattis, eller ger mig presenter. Jag tycker inte ens om att få saker öht egentligen.
Och om jag inte VILL något, och folk vet om det men ändå envisas med att gå emot min vilja, så kan jag inte se det på något annat sätt än att det är respektslöst. Visst, jag kanske inte förtjänar någon respekt från någon, men på det här viset så kommer jag iaf börja se vilka som förtjänar min respekt.
Det hela började nog med att jag avskydde uppmärksamhet, och på födelsedagar ska allt kretsa runt födelsedagsbarnet, man ska vara social, vilket jag också avskydde, och det hela ledde till att jag började fasa inför min födelsedag. Min släkt och en del andra har under många år ignorerat det faktum att jag inte vill bli uppmärksammad. Jag kunde under många år säga ett tack tillbaks när de gratulerade mig, men nu på senare tid så har jag faktiskt börjat bry mig lite mer om mig själv. Jag försöker att inte göra saker som stör mig till den här graden.
"Men man samlas ju allihop, och äter tårta", ja men ät den jävla tårtan då, bara jag slipper vara inblandad i det. Det har jag också sagt under flera år, folk får fira mig hur fan de vill bara jag slipper vara med om det. Kul att ni får ut nåt av det, jag får det inte helt enkelt.
Att folk har sagt grattis för att man "ska" göra det, eller/och för att göra mig glad, har jag ändå förstått till en viss del, men när folk som vet vad jag tycker om det fortsätter.. det är lite sorgligt.
Jag har försökt förklara för folk lite varför jag inte vill bli uppmärksammad på den dagen, men egentligen borde det förihelvete bara räcka med att jag säger att jag inte vill bli det. En del säger att de får dåligt samvete när de inte säger grattis. Men gör ett val; lätta ditt "samvete" och gör mig besviken och arg, eller skit i det, lär dig leva med det.
"Jag vet att du inte gillar det, men måste bara säga grattis :P", sådana SMS eller liknande kommer också hamna i kategorin under människor-jag-tappar-respekten-för. På ett ännu värre sätt, för där påpekar de ju verkligen att de gör en sak som jag inte gillar och att de vet om det, ungefär som "Hah, jag kan plåga dig, IN YOUR FACE!"
Det hela kan verka vara en skitgrej, men jag är bara trött på det.. det har i stort sett aldrig spelat någon roll vad jag vill när det gäller något, och det börjar bli lite uttjatat.
Om folk köper saker till mig för att göra mig glad, då tycker jag om det, gör det bara inte för att jag fyller år.
En del tycker att jag är otacksam när jag säger "Tack, men jag vill inte bli firad" åt gratulationer. Vad fan ska jag vara tacksam för? Bara för att ett ägg råkade bli befruktat och jag föddes ska jag allså behöva stå ut med en sak jag inte gillar under resten av mitt liv, som om det är MITT fel? Nejdu.

Jag är lite arg nu. För att födelsedagshypen har redan börjat.
Om du känner mig och läser detta och ändå säger grattis, kan du få ett "Dra åt helvete" tillbaks, för det är ungefär samma sak i det läget.
Jag kanske inte kommer bli arg på folk som säger grattis, men det har bara gått för långt, och jag kommer tappa respekten för personen som säger det om denne vet om mina åsikter angående det hela.. Nya bekantskaper har jag lite förståelse för, men som sagt så vet de flesta nya bekanskaper inte ens om när jag fyller år för jag har varit för rädd för att berätta det. När jag tänker på det låter det bara dumt, att man har varit rädd för att testa hur mycket de respekterar en.
En del envisas också med att år efter år hävda att de inte kommer ihåg det, men det är för fan inte upp till mig att en vecka innan säga "Glöm inte bort att låta bli att säga grattis sen när jag fyller".

Jag och Emma bjuder varann på pizza när vi fyller år, det är en bra sak, för det är en ÖVERENSKOMMELSE. Det går åt BÅDA hållen. Vi kom fram till att vi båda älskar pizza, och att det är en bra ursäkt för att äta pizza helt enkelt.

Sen betyder inte allt detta att jag förkastar de som vill fira sina födelsedagar och få presenter, inte på något sätt, men JAG är bara inte en av dem.

Ja hur som helst, så kanske detta verkar lite överdrivet, men jag vet på ett ungefär vilka som läser detta (lade också in det på helgon för att nästan helgardera mig), och jag vill bara klargöra var jag står. Jag ville bara ge folk en chans att veta, för om de inte vet så kan de ju inte hjälpa det. Jag vet att många köper saker eller säger grattis för att göra mig glad, och det är jag tacksam för, men när jag vet att folk vet om vad jag tycker om min födelsedag så...
Jag kommer inte bli arg för att någon frågar varför, det jag är arg på är att folk skiter i vad jag vill på det här sättet. Visst kommer det finnas folk som inte vet om det för alla hänger ju inte med i Skallebanks dokusåpa med sjukt intresse, men när jag förklarar varför vill jag att folk bara respekterar det. De behöver inte förstå, bara.. respektera.
Du gör som du vill. Jag tycker som jag vill om dig.

(jag har dubbelmoral och räknar inte öl som presenter btw)