Frånkl 22 ca till kl 8 ca. Känns sjukt bra. Om 2 ½ timme ska jag iväg och hämta Zeke, gå på en liten promenad och sen vänta där tills Natanya kommer hem. Och försöka komma ihåg att ta med mig glasen hem.

Mia skrev i sin blogg om kvinnliga pikar, citerar; "Ååå vilket mysigt café!" betyder kort och gott att "Jag skulle vilja att vi går in på det där caféet nu och tar oss nåt gott"."
Så fruktansvärt irriterande, men sant. Vad som ofta är ännu mer irriterande är folk som förväntar sig att man är sådan. Nu i efterhand har jag tänkt på det, och vet inte hur många gånger jag sagt något i stil med "Glass vore sjukt gott nu", och man fått till svar "Ledsen, men jag orkar inte gå och köpa glass". Nähä? Då har man suttit där som ett frågetecken, för det man menade ju var ju att en glass faktiskt vore gott just då, inte fan vill jag att nån annan springer och fixar saker åt mig.
(om jag inte är jättesjuk eller liknande)
Sen hatar jag när folk vrider och vänder på det.. och får det till att det är mitt fel. Att jag kanske inte borde sagt något överhuvudtaget för jag vet att det uppfattas som så när det kommer från ett fruntimmer.
Som om man ska sitta och hålla tyst bara för att folk inte har vett nog att fråga hur man menar innan de drar förhastade slutsatser och blir sura. Ok, jag håller tyst ibland pga det, men det är för jävla tråkigt. Det går åt båda hållen, tycker fruntimmer kan lägga till "... kan vi inte gå dit och äta något?", efter cafékommentaren. Bara för att man är i ett förhållande betyder ju inte det att man kan läsa varandras tankar, även om man kanske efter ett tag inser att sin flickvän är en av de där som bara hintar om saker på det viset.
Fast jag är åas inne i en sån där period där jag säger vad jag vill och tycker om det är rätt tillfälle, och inte blir arg för att andra inte förstår vad jag menar när jag inte förklarat nog. Önskar bara att resten av världen också var inne i en sådan period.
Jag trodde faktiskt att hela den teorin om kvinnor var bullshit, fördomar från män, fram tills för något år sedan. Sorgligt nog så är det ju sant. Men jag kan inte tycka synd om någon, det är ju var och ens ansvar att se till att de trivs, om han går och irriterar sig på att hon gör så så får han väl ta upp det med henne, om hon irriterar sig på att han inte fattar så får väl hon ta upp det. Också en sån där period jag är inne i, att man tar upp något man tycker är fel istället för att bara gå och bita ihop.. Det är en bra grej.
(det gäller f.n inte hyresvärdar...)