Ja.. Vi är bra lika ändå.
Vi har suttit och druckit öl idag, och pratat. Vi är båda otroligt förvirriga och folk har svårt att följa med i våra tankegångar, men ändå kan vi avsluta varandras meningar.
Vi pratade om att man kan ta otroligt mycket skit när det gäller en själv, men när det gäller ungarna så är gränsen så mycket lägre. Och att man också då hellre går på personen psykiskt än fysiskt, för psykiskt sett har vi övertaget, där vet vi hur man gör och psykiska ärr sitter i längre. Ja det låter väl sjukt att man suttit och pratat om det, men well.
Sen satt vi och pratade om hundar. Och zigenare. Och typ allt.
Jag saknar våra hundar. Jag hoppas huskyn de ska titta på på tisdag är ball. Kul att höra att i stort sett alla faktiskt var rädda för Sonya också, den lilla bäbisen. Men jag vet att en normalstor huskyhane med grym teckning är fan så mycket mer skrämmande än en muskulös rottweiler.

Nu är jag trött som ett as, ska nog sova snart.
Satt och försökte förklara för Erik varför stora båtar är så läskiga, men att det ändå kunde vara kul, men jag yrade mest. Mamma förstår det mycket bättre, hon förstår att man tänker "NÄR båten sjunker", och inte "OM" >_<