Ungarnas far måste ha något fel i huvudet. På riktigt. Det har väl jag och mor konstaterat för länge sedan iofs, men måste han bevisa det hela tiden? Måste han vara en sån jävla idiot?
Nu är det fan bud på att säga till Anna att hon ska sluta se honom som en pappa.. Det är ett jävla stort steg, men det känns så jävla illa att hon ska fara illa bara för att han är en skitstövel. Det är så jävla.. nog nu.
Och det känns som att allt jag kan göra är att säga att hon inte ska ta åt sig, att det inte är hennes fel, vilket det inte ÄR, men jag vet ju så väl hur hon känner sig. Och han är nog mycket väl medveten om hur mycket det sårar henne, vilket gör det hela ännu mer idiotiskt...
Åh fyfan vad arg jag är. Världen skulle bli en så mycket bättre plats om han och hans sambo inte fanns. Det är inte ofta man kan säga så när det finns fem barn med i bilden, men nu kan man fan det...
Jag var så fruktansvärt överlycklig när de skilde sig och när han flyttade ut, men ungarna var ju ändå såpass små att de inte slapp honom.
Ska la dit om två veckor, har egentligen bara lust att ta med FFL och låta dem gå lös på honom. Inte för att jag känner nån därifrån, men vafan, lite solidaritet finns det väl när man bor i samma område >_< Nä skämt åsido..

Det verkade iaf lösa sig när det gäller den andra grejjen. Självklart är jag sjukt nyfiken på vad som sades, men det känns inte som att jag har med det att göra.