Fyfan.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2075100.ab
Jag kände aldrig henne, men vi gick i samma högstadium, och bodde trots allt i samma lilla stad i flera år. Inte för att man sitter och bölar pga det, men jag vet hur hon var som person och det + att barnen faktiskt är döda gör så att man blir så jävla förbannad och ledsen. Emma sade att det hade hänt när jag loggade in på MSN i morse, tänkte direkt på den personen. Några timmar senare ringde min mamma och bekräftade misstankarna. Vi pratade mycket om det, och som hon sa; "Om hon nu överlever.. hur mycket har hon sett? Har hon sett sina barn dö?". Vi kom också fram till att de stora mentalsjukhusen inte borde lagts ner.. Reformerats, visst, men inte bli helt nedlagda. Vi pratade också om att risken finns att han förklaras som frisk efter en rättspsykiatrisk undersökning. Det är något som stör mig något så fruktansvärt, hur kan man ens överväga att någon som mördar barn är FRISK? Behövs det ens en undersökning för att avgöra det? Visst kan man undersöka vilken vård han borde få, men imo så finns det ingen tvekan om att en sådan person är psykiskt sjuk. Jag håller med mamma, öppna Säter igen...
Vi pratade också om kärnvapenkrig, sibiriska krigsfångar, och det faktum att vi borde besöka ett medium för att se vad man egentligen varit med om i tidigare liv. Jag inser hur mycket dumma saker jag egentligen ärvt från henne, för hur normalt är det att se till så man har en massa konserver hemma om det skulle bli krig? Och sådana liknande saker..
I Arboga finns det ett flyglarm som ska användas om det händer något allvarligt, krigsvarning, giftutsläpp eller något liknande. En måndag varje månad så testar de det, vilket innebär att en otrolig hög signal ljuder i stan, med jämna mellanrum under en viss tid. Jag har alltid avskytt den, även om jag samma dag vet att den kommer testas så får en del av mig ändå panik. Eller inte panik, det är väl som om överlevnadsinstinkter tar över antar jag. "Vart är ungarna? Har vi vatten hemma så vi klarar oss? Vart är egentligen närmaste skyddsrum, och är skyddsrummen fortfarande hållbara?" På den punkten tänker jag och mor också likadant; tänk om det faktiskt händer något under tiden de testar signalen? Vad fan händer då?
Jag ska iaf skicka in en intresseanmälan till bolaget som har de flesta lägenheterna där strax..
Det känns lustigt hela grejjen. Det känns som att jag redan bestämt mig för att jag inte vill flytta dit, att jag verkligen, verkligen vill bo kvar i Sthlm. Men det känns också som att den större delen har bestämt mig för att flytta ändå. Måste kolla upp med Caiza vad det finns för utbud för TV-kanaler i området o.O
Jag kände aldrig henne, men vi gick i samma högstadium, och bodde trots allt i samma lilla stad i flera år. Inte för att man sitter och bölar pga det, men jag vet hur hon var som person och det + att barnen faktiskt är döda gör så att man blir så jävla förbannad och ledsen. Emma sade att det hade hänt när jag loggade in på MSN i morse, tänkte direkt på den personen. Några timmar senare ringde min mamma och bekräftade misstankarna. Vi pratade mycket om det, och som hon sa; "Om hon nu överlever.. hur mycket har hon sett? Har hon sett sina barn dö?". Vi kom också fram till att de stora mentalsjukhusen inte borde lagts ner.. Reformerats, visst, men inte bli helt nedlagda. Vi pratade också om att risken finns att han förklaras som frisk efter en rättspsykiatrisk undersökning. Det är något som stör mig något så fruktansvärt, hur kan man ens överväga att någon som mördar barn är FRISK? Behövs det ens en undersökning för att avgöra det? Visst kan man undersöka vilken vård han borde få, men imo så finns det ingen tvekan om att en sådan person är psykiskt sjuk. Jag håller med mamma, öppna Säter igen...
Vi pratade också om kärnvapenkrig, sibiriska krigsfångar, och det faktum att vi borde besöka ett medium för att se vad man egentligen varit med om i tidigare liv. Jag inser hur mycket dumma saker jag egentligen ärvt från henne, för hur normalt är det att se till så man har en massa konserver hemma om det skulle bli krig? Och sådana liknande saker..
I Arboga finns det ett flyglarm som ska användas om det händer något allvarligt, krigsvarning, giftutsläpp eller något liknande. En måndag varje månad så testar de det, vilket innebär att en otrolig hög signal ljuder i stan, med jämna mellanrum under en viss tid. Jag har alltid avskytt den, även om jag samma dag vet att den kommer testas så får en del av mig ändå panik. Eller inte panik, det är väl som om överlevnadsinstinkter tar över antar jag. "Vart är ungarna? Har vi vatten hemma så vi klarar oss? Vart är egentligen närmaste skyddsrum, och är skyddsrummen fortfarande hållbara?" På den punkten tänker jag och mor också likadant; tänk om det faktiskt händer något under tiden de testar signalen? Vad fan händer då?
Jag ska iaf skicka in en intresseanmälan till bolaget som har de flesta lägenheterna där strax..
Det känns lustigt hela grejjen. Det känns som att jag redan bestämt mig för att jag inte vill flytta dit, att jag verkligen, verkligen vill bo kvar i Sthlm. Men det känns också som att den större delen har bestämt mig för att flytta ändå. Måste kolla upp med Caiza vad det finns för utbud för TV-kanaler i området o.O
Kommentarer
Trackback
