I skrivande stund är det en timme tills taxin kommer. Den ska ta mig till vårdcentralen där läkaren jag numera ogillar starkt ska skära i mig. Först sticka en spruta i mig, sen skära i mig med en kniv.
Jag vet inte vad som är värst, att träffa honom igen, att någon ska sticka en spruta i mig (ja jag har konstaterat att jag faktiskt har sprutfobi.. om än en lindrig sådan, men en fobi kan det nog kallas. Som en läkare skämtsamt påpekade för några år sedan; "Ja höhö, du kommer ju inte bli sprutnarkoman iaf" >_<), att någon ska skära i mig (måste sitta helt stilla och försöka tänka på något annat och inte få panik), eller att jag faktiskt inte kommer kunna duscha normalt på en vecka typ. Helst vill jag duscha fem gånger om dagen, men det funkar inte riktigt, så det blir bara 1-2 gånger om dagen, men en fucking vecka?! Jag har en känsla av att det inte riktigt kommer att hålla...
Dessutom så hatar jag att åka taxi, det känns pinsamt på nåt sätt, men jag tänker inte ta en promenad på 30 min i den här hettan när läkaren i stort sett ska vara precis under min armhåla och skära.
Arboga taxi är rätt nice, mellan 9 och 15 åker man för 20:- inom stan. Antar att det är för att de tog bort stadslinjerna för några år sedan. När jag ringde dem så frågade de efter adressen, så jag sa "Blablagatan 3E", varpå hon upprepade "Blablagatan 3 Erik". Det var lite roligt...
De säger att det kan göra ont som satan efteråt, men det är nog no way att jag får några smärtstillande. Skulle varit ballt om han räckte fram ett recept på hydromorfoninnehållandes läkemedel, hah. Han kommer säkert rekommendera Alvedon eller nåt, och jag tänker inte säga något om det trots att Alvedon inte gör ett skit oavsett vilken smärta jag har, men det är han som har min sömn i mina händer, om han tror att jag är ute efter saker för skojs skull kommer han säkert sluta skriva ut mina sömntabletter. Som jag f.ö inte använt sen i torsdags. Toleransen lär vara nere nu, yay!
Men det gör inget att jag har ont på det viset faktiskt, bara jag vet att jag har en anledning att ha ont, bara jag vet vad smärtan beror på. Jag är mer orolig för att jag inte kommer kunna använda vänsterhanden till vitala saker som att t ex skriva på tangentbordet >_<

Och nej det är ingen tumör han ska ta bort, det är bara två ynka leverfläckar, men jag är fan lika nojjig som om han skulle amputera bort mina ben eller nå... Jag avskyr verkligen sjukhus.