Jag skippade l2, och duschade istället. Frös som satan efteråt så lade mig under täcket och tyckte synd om mig själv lite. Ont som satan i magen hade jag också.
Men allt det försvann efter ett tag, och jag hade för första gången på länge ro att bara ligga ner och lyssna på musik, och titta upp i taket.
Och ligga och le.
Och få lite dåligt samvete över att jag verkar fått all lycka som finns i världen just nu.
Lyssnade på soundtracket till Den siste mohikanen. Funderar lite på att slänga på den filmen nu faktiskt. Efter 15 år så älskar jag fortfarande den. Och på den tiden satt man ju och dregglade framför Uncas, haha. Jävlar vad het man tyckte att han var då.

Nu fick jag SMS. Och jag förstår inte hur det är möjligt, men den människan gör mig bara lyckligare och lyckligare. Jag förstår inte hur det är möjligt. Finns det ingen gräns för hur lycklig man kan bli?
F.ö är det nog bara bra att det är Emma som står över honom i telefonboken, OM jag mot all förmodan skulle råka skicka fel skulle det vara till henne, och det skulle nog inte vara hela världen >_<

Älska musiken: