Varför kan inte jag drömma mardrömmar om läskiga monster och mördare, eller de klassiska försöka-springa-ifrån-någon-utan-att-lyckas-drömmarna?
De två senaste nätterna har jag haft så otroligt obehagliga drömmar, som verkligen suttit i halva dagen. Den första var väl inte obehaglig på det sättet, men i den uppförde jag mig på ett sätt jag aldrig skulle göra annars, och jag var helförvirrad och hade sämre samvete än vad jag någonsin haft när jag väl vaknade och var mitt vanliga jag.
Så jävla svårt att skaka av sig dem också...
Det var bättre när man var riktigt, riktigt liten och inte visste så mycket om världen, då drömde man om saker som var läskiga på ett annat sätt >_<

F.ö ska jag nog köpa en dammsugare den här månaden.. Det behövs.. typ. Men det har varit fruktansvärt skönt att slippa dammsuga de här veckorna, haha. För jag har tyckt att jag haft en sådan bra ursäkt. Om man inte har en dammsugare kan man ju inte dammsuga, liXoM... Men istället har man ju gått och plockat upp skräp, sopat och så.. Vilket iofs kanske inte är lättare än att dammsuga, men just att dammsuga hatar jag verkligen. Tål knappt ljudet av en dammsugare, har aldrig förstått varför.
Samma sak med tvättmaskiner och torktumlare. Och numera tvättskåp. Manglar är ju skapligt läskiga med (tack Stephen King >_<). Men just ljudet.. jag vill verkligen, verkligen komma på varför jag knappt tål det. I Tumba där vi hade tvättmaskinen och torktumlaren i badrummet så kunde jag inte vara där inne när den började centrifugera, för det lät så läskigt.
Kan ju vara några konstiga undanträngda barndomsminnen, eller så är jag bara knäpp som vanligt.