Sen kl 10 ca. Farit runt en hel del, bl a till Köping. Mummu tyckte att jag hade blivit så stor. Jag vet att hon menade stor som i vuxen, men det lät kul. Sen kom Pirjo dit. Var inte hemma förräns vid 20-tiden.
Men det har varit skönt att ha fullt upp, det gör att jag inte tänker lika mycket.
Nu sitter jag mest och är frustrerad över att HAN inte är här hos mig, eller att jag inte är hos honom, att vi inte är med varandra just nu. Det har bara gått två dagar men det känns som alldeles för länge. Gwaaah...
Precis i början när vi pratade om avståndet sa jag att det inte behöver vara ett problem, och visst, det är väl inte ett problemPROBLEM, men att det skulle vara så jävla plågsamt hade jag inte räknat med. Men det är värt varenda sekunds väntan när jag väl får se honom och röra vid honom igen.
Minns ett SMS jag skickade till Emma 29/2, då Smålandspojkarna precis stigit innanför dörren hemma hos Richard. "Han får mig seriöst att rodna. JAG rodnar pga en kille! Jävla fjanterier..." Ja helvete det säger en del om hur speciell han är <3

Jag borde gå och lägga mig nu, men åas så totaldäckade jag tidigare idag när jag var hemma en sväng, satt vid datorn och orkade inte hålla huvudet uppe ens så sov en timme. Sen bar det iväg igen.
Känns faktiskt inte motiverande alls att gå och lägga sig själv.

Min hand blöder. Jag tror inte att det är bra.
Jag kan inte heller ha bh på mig för att det andra födelsemärket de tog bort sitter precis vid kanten av bhn och det är inge bra om bhn skaver mot stygnen. Och jag hatar att gå utan bh, jag vill också ha små tuttar >_<