Jag kom att tänka på en rolig sak, när jag såg på Simpsons på TV...
(exakt vad som fick mig att tänka på det minns jag inte nu)
Vi satt på puben med britterna och massa arbogabor.
Skotten: "So how do you say cheers in swedish?"
Arbogagbo: "Skåååeeeel!"
Skotten: "Sk..skaaaal?"
Arbogabo: "Skååååeeeeeeeeel!"
Skotten: "Skåaaaaal?"
Jag: "Dont listen to them.. SKÅL!"
Skotten: "Skål?"
Jag: "There you got it"
Arbogabo: "Skåååeeeeel"
Jag: "As I said, dont listen to them... it's supposed to be SKÅL, not skååååeeeel"
Skotten: "Skål! Yeah.. skål."

Jag har alltid trott att är jag väl pratat med någon som pratar rikssvenska så skulle jag också börja prata svenska igen, men tydligen icke... FÖRIHELVETE vad jag pratar arbogamål nu, jag skäms ju för fan så fort jag öppnar käften :(
Sen är jag ju som Emma och kan inte låta bli att härma mig själv när jag tycker att jag låter dum, så om personen inte uppfattat att jag pratat arbogamål första gången jag sa meningen så fattar den det andra gången då jag härmar mig själv...
Fockin' Arboga.