Från början var det här ett sjukt långt inlägg där jag gnällde alldeles sjukt mycket. Men när jag läste igenom det så insåg jag hur bittert det lät, och det var inte riktigt meningen.
Vad jag ville få fram var iaf att jag hatar min kropp för att den bestämmer sig för att få mens lite när som helst, med tillhörande mensvärk som för tillfället gör mig totalt handikappad. Det är inget onormalt, men förbannat irriterande, så ska ringa barnmorskan imorrn och prata med henne. Hade ändå tänkt göra det.
Just nu är smärtan uthärdlig, jag kan sitta upp och luta mig fram, men för det mesta ligger jag mest dubbelvikt i sängen. Ibland får jag omedvetet för mig att hålla andan, antagligen tror jag väl på något undermedvetet plan att ju mindre mina inre organ rör på sig desto mindre ont får jag. Det enda som händer är att jag blir yr.
Jag vet inte vem jag pratade med angående detta för några år sedan, han hävdade iaf att karlar måste raka skägget nästan varje dag, så det var minsann lika jobigt för dem. Jag skulle kunna tänka mig att raka hans skägg nu, med en machete. Karlar BEHÖVER inte raka skägget varje dag. Det gör inte ONT om skägget inte rakas.
Nej jag är faktiskt glad just nu, det är bara svårt att vara sådär hoppande, sprudlande glad när man mest bara vill hoppa ur sin kropp.

Det blir inte ett dugg bättre av att jag nyser hela jävla tiden. Dumma mig som var utomhus idag, vad tänkte jag på? Borde fixa andra allergitabletter och annan nässpray men jag ooorkar verkligen inte imorgon.
Nu ska jag försöka hitta en behaglig sittposition och se på The wire, och se om Jimmy får vara med de andra barnen och leka.

Detta var antagligen 99% mer info än vad någon vill veta, men skitsamma.

Seriöst, jag är glad. På riktigt. Alltså verkligen på riktigt. Det märks bara inte.