Ja ironiskt nog så ringde min handläggare därifrån. Inte pga intyget jag väntar på, utan hon ville bara fråga en del saker. Det blir nog inga problem med aktivitetsersättningen sade hon. Det var första gången jag pratade med henne längre än två minuter, och hon verkade sympatisk faktiskt vilket var lite förvånande. Hon sade själv att det nog inte var läge för några aktiviteter för mig just nu, och att arbetsträning inte alls skulle passa mig. Det är skönt att höra att de inte pressar en, och hon sade också att jag var mycket välkommen att ringa om det var något jag undrade över, eller om jag var orolig över aktivitetsersättningen den kommande månaden, då den går ut den sista januari. Hon frågade också om jag behövde hjälp med något, med praktiska saker som att tvätta, laga mat och städning. Det med städningen har jag frågat dem om innan, det känns som att jag skulle behöva städa betydligt oftare med tanke på min allergi, men orken finns helt enkelt inte. Samtidigt vill jag ju inte ha någon främling som ränner omkring i min lägenhet. "Ja, men matlagningen och maten går bra då?" Där svarade jag ja, fast det egentligen går åt helvete. Aja.. får se hur det blir när jag flyttar. Att handla själva maten kan jag tänka mig att få hjälp med, att bära ett mjölpaket i vardera hand känns som gränsen för mig, annars gör det för ont i handlederna.
Om jag hade haft huvudet med mig hade jag ju kunnat fråga om det dära intyget samtidigt, men det tänkte jag såklart inte.. Fan jag hatar telefoner, varje gång den ringer så sätter en tankeprocess igång i huvudet. "Ska jag svara eller inte svara?"

Mattias kommer minsann till stan i helgen. Just nu har jag stora problem med att ens ta mig och handla till affären som ligger fyra minuter härifrån, så det känns rätt överkurs att fara in till stan och vara social. Men det är bara torsdag idag, så får se.
Jag är galet sugen på öl, men dricka öl med feber är nog ett big no-no. Kanske.