I lördags insåg jag hur mycket jag egentligen hatar Stockholm. Kan ju ha lite att göra med det finska skridskolaget beståendes av en massa (massa) fnittrandes flickor som sjöng ramsor och var iklädda likadana jackor hela bunten, men det blev ju inte bättre när man kom in till centralen heller. Att gå från pendeltåget till tunnelbanan är alltid en pers en lördagkväll, fulla folk som raglar omkring, folk som har så bråttom så de inte bryr sig om de knuffar omkull en.
Sen ska man igenom spärrarna. På helgerna står det alltid en himla massa ordningsvakter där, och sådana gör mig sjuuukt nervös.
Sen nedför rulltrappan till en proppfull perrong. Även om det bara är tre minuter till ens tåg kommer så hinner det ändå komma in 10 tåg innan dess. Hela tiden folk som trängs, och hela tiden oron för att nån full människa ska putta ner en på spåret.
Jag vet att jag är sjukt känslig för stress och sådana situationer, men jag vet att många andra tycker det är skitjobbigt också.
Dammit, jag måste verkligen flytta till t-banan gröna linjen söder om stan, så man slipper åka så långt när man ska till alla.

Jag saknar skogen i Småland. Bokskogen där var underbar. Små grusvägar lite här och där som ledde till människor som bodde avsides. Man kunde gå rakt ut i skogen och gå omkring i flera timmar utan att se en enda människa. Nu var väl kanske jag en riktig enstöring när jag var liten, och hade svårt för folk redan då, men det var underbart. Om man var arg kunde man bara springa så fort man kunde åt vilket håll man ville, och springa av sig ilskan. Och hur långt man än sprang så hittade man alltid hem (inte för att man ville hem egebtligen) igen, för man kände igen varenda träd inom några mils radie. Fan, undrar hur mycket tid jag spenderade i skogen när jag var liten egentligen >_<
Vintrarna var väl inte lika härliga.. Men åas så bodde vi ju verkligen mitt ute i skogen och hade en del att ploga. Och strömavbrotten kom ju hela tiden. Och på vinterkvällarna när man var ensam hemma var det riktigt läskigt.
Men ändå.
Det är inte samma sak här. Det finns ju en del skog häromkring, men det är inte "min" skog.
Det var väl det enda bra med Småland. Ja det finns några få bra saker med det nu också, men annars vare fan inte så mycket att hänga i julgran. Några gånger på väg ner till SRF har vi t om åkt igenom stället jag bodde på innan, men jag antar att jag inte är direkt objektiv när det gäller att avgöra huruvida det är ett bra ställe eller inte, iom att man har så många dåliga minnen därifrån.

Ja såhär går det när man inte har något att göra i WoW. Då sitter man och filosoferar och börjar längta efter saker man inte kan få.
Slutsats: spela WoW