Slumrade till lite, och drömde om grisen. Om att hon låg bredvid mig, och lät sådär roligt som hon gjorde ibland i sömnen. Hur många gånger har man inte vaknat, och inte kunna somna om, och istället lagt örat mot henne och höra henne andas och känna hennes lukt? Dragit pälsen genom fingrarna, och somnat med armen runtom henne.
För mig var det ju vansinne för mig som pälsdjursallergiker att låta henna sova i min säng. Men hon ställde sig alltid bredvid sängen, och väntade på vad man skulle säga. Man sa ju nej såklart. Då vände hon huvudet på sned, och lekte hjälplös liten hudvalp, och såg alltid bedårande ut. Men man sa nej igen. Då lade hon upp ena tassen, tillsammans med valputseende, ungefär som att "kom igen, du vet att jag ändå kommer krypa upp när du inte märker det". Då sa man ja, varpå hon studsade upp i sängen, snurrade runt några varv och lade sig till rätta. Där jag låg och nös bland allt hundhår, vilket jag gjorde i flera år, men jag säger att det utan tvekan var värt det.



Jag vet delvis vad den här obehagliga känslan kommer ifrån. Bristen på opiater. Måndagar har alltid varit mina tramadolkvällar, fullt med bra saker på TV, liten dos tramadol, och sen somna på den. Alldeles, alldeles underbart för någon som grubblar så mycket som. Nu är det inte så längre. Tänkte ta ett uppehåll i och med klassningen (även om själva läkemedlen kommer förbli oklassade), bara för att bevisa för mig själv att jag klarar mig utan det. Och det gör jag. Men det går inte att komma ifrån att jag iom min Asperger har vissa rutiner, och det är en sådan rutin som är svår att bryta på många sätt.
Visst, jag mår bra nu, jag har inte alls lika mycket ångest, men jag analyserar ändå på tok för mycket, och skulle behöva de där kvällarna för att vila hjärnan. Men aja.. Sen kanske. Inte nu.
Folk har varit oroliga över mitt tramadolbruk. Men när jag kunnat ligga på den en tredjedel av dosen en normal människa kan få utskrivet av läkaren per dygn, en gång i veckan i något års tid, då tycker jag fan att jag har kontroll. Jag vet vad det innebär att inte ha kontroll. Psykiskt beroende javisst, det kommer alltid finnas där, men den avtar faktiskt den med ju bättre jag mår.

Petade i mig 30mg Imovane för att försöka sova, men det sket sig. Så funderar på att ta 70 inatt. Typ 600K xp kvar, och ingen lär ju palla några instances. Men vad fan finns det annars att göra liXoM...