Igår hände det tre bra saker.

Men det känns inte riktigt som att jag kan skriva något av det här, än.
Vilket kan tyckas göra det här inlägget till onödigt och teaseraktigt (men well, man är som man är), men de tre sakerna gjorde så att jag somnade med ett leende på läpparna. Av någon konstig anledning så tog det sin tid att somna, även om jag väntade tills kl 22 och höll på att somna sittandes, men det gjorde inget att det tog tid att somna. Inte igår.
En av de sakerna gör mig även lite generad, och det händer då inte ofta..
Jaja. En av de sakerna var iaf att jag fick ett MSN-mess från en gaaammal vän, som jag typ inte hört av på flera år. Vi har aldrig träffats, men det var min första internetvän, om man säger så. Också den första som jag berättade en himla massa saker för, när man var ung och behövde prata av sig. Fick ut en sak som verkligen höll på att döda mig, tror det lade grunden för att kunna börja hantera den saken vilket nog faktiskt var livsavgörande. Hans svarta humor passade (passar) mig som handen i handsken, man kan säga saker som att "Jag hatar världen", och få ett "Japp. Världen suger." till svar, och så sitter man bara där och håller med varandra, tyst. Inget jävla tjafs om "Nämen det finns bra saker i världen också, always look on the bright side of life". Antagligen också den enda som fått ett totalt ärligt svar när han frågat hur jag mår. För det har känts som att han inte dömt mig för svaret, han har heller inte suttit och analyserat det, utan försökt hjälpt en smula, men mest räckte det med att han sa "Jag förstår. Det suger", och han är väl den enda som jag trott verkligen förstått. Och om han inte varit intresserad har jag mått, så har han inte frågat. Jag gillar't, som så många populärt uttrycker det nu för tiden.. Brutalt ärlig, vilket är ovanligt. Han var väl antagligen också den enda som inte dömde mig till en pessimist, iom att han var likadan. "Fuck it. Whatever" har jag btw fått från honom.
Det var därför det var så jävla skönt att kunna säga att det går framåt nu. Saker ÄR bättre. Gud, saker är så mycket bättre nu. Om man jämför gymnasietiden med nu, så ja.. helvete.
Just nu konverserar vi via offlinemeddelanden, iom att vi aldrig verkar vara vid datorn på samma tid, men ändå. Det ska bli intressant att höra vad han haft för sig, iom att jag trott att han gått omkring och varit död eller nåt.
Han får ett halvt inlägg ägnat åt sig för att han fanns där hela tiden, han var en fast punkt som jag behövde. Vet inte om vi nånsin pratade om något vettigt egentligen, men.. jag vet inte hur jag ska förklara det.

Så ja, jag tycker det är synd att vi tappat kontakten ditt pucko :)

Den andra saken kanske jag kan skriva om snart.

Den tredje saker får vänta på sig. Men jag måste berätta det för.. nån. Fast.. haha, gu'.. jag ska dricka kaffe nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0