Eller så.
Jag skulle kunna skriva hur för jävlig den här dagen har varit hittills. Att den varit den hemskaste på mycket länge och hur ångesten faktiskt fick mig att kräkas.
Jag skulle kunna skriva hur så mycket gått fel, trots att jag trotsat många rädslor (och bristen på pengar på kontantkortet som jag inte har råd att fylla på...) och ringt och försäkrat mig om att de ska gå rätt.
Jag skulle kunna skriva hur jag faktiskt sitter och planerar för att jag ska slippa gå utanför dörren i onödan tills jag flyttar för att jag avskyr den här hålan av hela mitt hjärta.
"Har du inga pengar?"
(Jo jag har pengar, jag vill ta det på kortet för skojs skull, min hobby är att samla på kvitton)
"Ska du bara ha en påse?"
(Nä jag kanske borde ta fyra, jag köpte ju trots allt hela två saker, och min andra hobby är trots allt att samla på påsar)
Ja jag FATTAR att det är fel tid i månaden och att allt överdrivs, men när det väl överdrivs så överdrivs det verkligen för mig. Det blir inte pms, det blir på gränsen till depression igen. Med inslag av nån jävla manodepressivitet. Nej jag självdiagnosticerar inte mig själv, jag tror inte att jag har det, men man svänger ju som fan.
Och vad jag börjat störa mig på är att folk påpekar mina fel och brister hela tiden. Jag lever med mig själv, tror ni inte att jag är medveten om det? Att det är kul att leva med alla dessa fel och brister?  Vad jag dessutom stör mig på mer är att de påpekar saker jag INTE är, fel jag INTE har. Ni kan inte avgöra saker genom att se på mig, prata med mig. Jag är inte så genomskinlig som en del andra.
Och jag stör mig som fan på att jag har Asperger. Många saker, men idag främst för att min hud är så jävla känslig för värme, kyla och svett. Visst, ingen gillar att bli svettig sådär, ingen gillar kyla på det här viset, men för mig känns det som att det kryper myror över hela kroppen. Jag vill bara rusa hem, slänga mig i duschen och skrubba av mig skinnet. Det är väldigt få som förstår hur illa det där är egentligen, hur det känns. Och visst, det är svårt att förstå, men hur mycket jag än förklarar får jag oftast bara svaret "Ja det är väl ingen som gillar kyla/värme/svett osv".
Och ja det hela kanske bara är inbillning. Men det har varit så hela mitt liv. Och den dagen någon berättar för mig hur jag ska sluta inbilla mig det så slutar jag gnälla.
Fast jag ska ändå sluta gälla för tillfället. Ska bara gnälla på min jävla snabba metabolisering. Kan inte läkare faktiskt börja ta hänsyn till det när de skriver ut mediciner?
Nu ska jag ringa Swedbank. För den übertrevliga och glada tjejen på banken som förvandlas till en ice queen (jag skojar inte, hennes så ljuvliga leende stelnar verkligen DIREKT jag stiger fram) så fort jag kommer förklarade att de inte kunde hjälpa mig, för att de är så tuffa så de är en fristående bank. Jag som tänkte skicka in den där jävla ansökan om bostadstillägg idag så jag hade det gjort, men icke...

Jag stör mig på att jag är störd...