Jag var lite seg med att komma igång med tittandet, men nu har jag sett på ett avsnitt varje dag. Först vid avsnitt 8 känner jag sådär att jag knappt kan hålla mig, för det slutade jävligt spännande.
Dexter är fortfarande en bra karaktär, och det är fortfarande så många träffande saker... "Hon skrattar nu. Innebär det att jag borde skratta också?"

Igår beställde jag en mus och en musmatta. 500:-, tjohej! Känns jävligt fel, just nu... Men jag måste ha både och. Jag har använt ett kollegieblock de senaste månaderna, och musen behövde bytas ut för ett halvår sen minst. Nu är det mer regel än undantag att muspekaren rör sig av sig självt, att det är omöjligt att rubba dne ibland, och att den ofta drar till höger när jag drar till vänster.
Funcmatta blev det, och de ska ju hålla ett tag iaf. Samma modell på musen som Eriks med... Säger bara det, det är bara matchande träningsoveraller som fattas.
Sitter och väntar på att få veta om han kan komma idag eller inte. Jag är inställd på att han inte kan det, men jag hoppas ju som fan. Det drev mig till vansinne igår, längtade efter honom så det var plågsamt, men samtidigt gjorde det mig så glad att veta att jag lär få se honom den här veckan. Det finns verkligen ingen känsla som går att jämföra med den man får när man ser hans bil parkera, och man kan springa ut till honom.

Hyreshöjning nu med ser jag... men inte tillräckligt hög för att jag ska orka bry mig om att begära nytt bostadstillägg för det, det är trots allt bara två hyror till jag ska betala.