Nyss var jag inne på en sida jag inte varit inne på på många år faktiskt.
Arbetsförmedlingen.
Fyfaaan vad jag ändå spenderat tid där, det fanns en tid då jag satt 1-3 timmar per dag där, och skickade ca 30 svar i månaden. En del månader var det frivilligt, andra var det krav från dem själva för att man skulle få vara inskriven eller nåt.
Samma ångest jag kände då kommer tillbaks nu.
Det finns inte mycket alls jag är bra på, det tar skitlång tid att lära mig nya saker, jag är inte stresstålig för fem öre min hjärna stänger typ av sig själv när det blir för mycket, jag kan i stort sett inte jobba tillsammans med andra människor, jag har otroligt svårt för varierande arbetsuppgifter, osv.
Och vad skriver man till en arbetsgivare då? Det var ju bara att ljuga. Säga att man tål stress jättebra, att man är social och gillar att ha många arbetskamrater runt sig, att man gillar att lära sig nya saker. Tur som fan egentligen att man inte fick några av de jobben man sökte, hade varit riktigt pinsamt...
Men några av de där grejjerna kan man ju lära sig. MEN JAG KAN JU FORTFARANDE INGENTING.
Inte sådär på ett buhu-jag-är-värdelös-vis, utan jag har inga kunskaper inom ett visst ämne eller någon utbildning, jag kan inte söka jobb som är inriktade på vissa grejjer.
För de där tre åren på medialinjen på en viss skitskola gav inte såååå mycket faktiskt. Nä. Nu minns jag inte ens vad jag pluggade på Nackademin, var det webdesign? Aja, det är inte heller en bra idé, för jag är inte kreativ och låser mig väldigt lätt fast vid ett visst tankesätt. Och det går antagligen inte att göra något åt. Det går om jag kämpar, men på en arbetsplats har de knappast tid att vänta på det.
Jag vill bara ha ett hjärndött, enformigt arbete. Gärna med flextid. Inte ett jobb där man har mycket kontakt med kunder, inget jobb som går ut på att prata i telefon hela dagarna. Så jag är egentligen inte så kräsen.
Men aja.. det känns väl inte så superbrådskande, och det känns inte heller omöjligt, fick bara lite småpanik en stund när jag läste alla arbetsannonser och konstiga kvalifikationer man skulle ha... Visst, man kan söka ändå och mycket väl få jobbet, men well.
Vad jag dock vägrar jobba med är äldrevård, eller liknande. Det är jättebra att det finns folk som gillar att jobba med sådant, men jag klarar bara inte av det. Det är avskyvärt, det är faktiskt antagligen ett jobb på min top 3-lista över hemskaste jobb.
Lokalvårdare däremot, där snackar vi nåt som passar mig... synd bara att det ska vara relativt dåligt betalt. Jag saknar att städa mina apotek :( Jag kände mig bortskämd som faktiskt gillade jobbet, det var ju paradis för mig att gå omkring och plocka och sortera, vända paket med framsidan framåt (inga tvångstankar inte, men det är kul :P), och allt var så rent och allt var på sin plats. Skura golven och så var väl ingen höjdare, men ändå... Lagom med arbetskamrater också, de som jobbade på apoteken var ju inte direkt mina medarbetare iom att jag var anställd genom en entrepenör, ingen förväntade sig att jag skulle ha kontakt med dem, men vi hälsade, småpratade lite ibland, och det var alldeles lagom.
Städade minsann på Rosenbad och regeringens egen resebyrå också. Det var mindre kul... Fast ballt. Maaassa kulvertar under Rosenbad, GEEZ, men det var ju bara glömma tanken innan man ens tänkt den... Tjohej, UE:a under Rosenbad... Nog för att jag är korkad, men inte SÅ korkad. Lite läskigt var det att vara övervakad HELA tiden, kameror överallt. Och de hade en lyxkaffeautomat, jag saknar den... såååå många sorter.

Nu vet jag inte vad jag pratar om längre. Jag har så tråkigt att jag funderar på att äta pizza.