Det mesta känns ganska blä nu helt enkelt. Känner mig helt lobotomerad, kommer mig inte för att göra någonting är massor som borde fixas. Har inte ens packat upp allt...
Skulle åtminstone vara duktig och skicka iväg en felanmälan om duschen, men det buggade sig, så jag MÅSTE ringa dit. Alltså seriöst, kunde de inte titta så att allt blev rätt på en gång, när de ändå var här?
Sen blir jag så nervös också, de kommer vilken dag som helst och fixar nytt uttag i köket, de får använda huvudnyckeln men jag har sagt att de måste ringa först ändå. Men det litar jag inte på. Jag tror att de kommer och ringer på, väntar nån minut, och sen knatar in. Och oväntat främmande är inte ok.
Ikväll måste jag dessutom sova hos mor, för hon jobbar. Känner inte för att stå och laga mat direkt.
Jag känns också ganska blä. Sådär skabbig. Sådär irriterande så jag inte vet vart jag ska ta vägen, men jag kan ju inte direkt springa ifrån mig själv. Varför vet jag inte ens.
Det är nog fel tid i månaden, då brukar mycket vara "fel" utan anledning.
Jag har inte ens 100% koll på hos vilken läkare jag ska till imorrn, inte när heller, men orkar inte tänka på det. Kärringen i receptionen var ju så dum..
"Ja fast medicinerna är ju slut"
"Ja men ta med askarna så vi ser vilka du fått förut"
"... Ja fast de är ju slut, och jag sparar inte på tomma medicinaskar" (sen att jag faktiskt gjorde de förut är väl en annan grej, men vilken normal människa gör det..)
"Nä, nja, mjo.."

Erik är rätt iaf, tur att det är något som är det.