Lite vemod, lite hopp.
Plötsligt fick jag ett sting av vemod. Satt och tittade igenom en massa gamla bilder, och insåg hur många vänner man förlorat på vägen. En del av bra anledningar, en del som bara tappats bort.Jag har aldrig varit mycket för nyårslöften, och har faktiskt aldrig gjort något. Men jag har ändå bestämt mig för en del saker som jag ska försöka ändra på, och de här ändringarna hör ihop med så mycket annat. Jag har gått och klurat på en del saker, och allt eftersom jag mått så mycket bättre så får jag mer och mer hopp om att faktiskt kunna ändra på saker.
Jag ska skämma bort mig själv mer. Köpa krämer som kanske kostar en del, men som hjälper. Om jag mår bättre av att ha svart hår ska jag kosta på mig att tona det en gång i månaden.
Jag ska börja äta bättre. Mer grönsaker, mer fisk, jag ska helt enkelt lära mig lite om vad som är nyttigt för kroppen. För ärligt talat, som det ser ut nu är mina matvanor under all kritik. I samband med det här ska jag också börja äta en del kosttillskott.
Jag ska ha ett överflöd av underkläder som faktiskt passar mig. Jag ska lägga ner både tid och pengar på att hitta bra BH:ar, I MIN STORLEK. För just nu har jag bara en eller två som faktiskt sitter bra.
Jag ska börja gå promenader. Frisk luft är inget jag haft mycket av den senaste tiden direkt, och det är nog inte bra. Men jag hoppas att det finns skönare ställen att gå på vart jag än flyttar.
Jag ska ta tillfället i akt och umgås med folk jag tycker om när jag har chansen. Just nu känns det som att det är så sällan man orkar det, och när man väl orkar så är det något annat som hindrar en, jag vet inte riktigt vad.
Så fort jag kommer på något mer ska jag skriva i det, och sedan försöka ha det i bakhuvudet. Faktum är, att egentligen vill jag ändra på hela min personlighet, för jag gillar den inte. Och jag tror inte att det är rätt sätt att bara försöka lära sig att gilla min personlighet, för jag tror inte att det är en BRA personlighet.
Men jag har hopp. Det är det viktigaste.
Bilden är f.ö en av mina favoritbilder, och har hängt med mig sedan gymnasiet. Den är tagen på Tippen i Arboga, gick upp där nästan varje dag med vovven. För att vara en gammal soptipp var det en rofylld plats.
