På något sätt, tycks jag förlorat min bästa vän sedan många år tillbaks. Jag vet inte varför, men utgår som vanligt att jag har gjort något fel. Jag kan bara inte komma på vad, hur mycket jag än tänker. Senaste gången vi träffades var när hon kom hit och vi gick på VNV Nation-konserten. Dagen efter var allt normalt, hon åkte hem, och sen ändrades allt.
Hon totalignorerar mig, svarar varken på SMS, samtal eller MSN-mess, och det kom helt huxflux. I stort sett i samma veva som mitt förhållande tog slut, då jag behövt henne som mest, i stort sett den enda gången jag verkligen, verkligen behövt henne.
Jag har analyserat sönder kvällen, och dagen efter, men kan inte komma på något fel jag gjorde. Kanske att jag faktiskt pratade om mina problem istället för att hålla inne dem, men det tycker jag inte ska vara en utlösande faktor.
Men jag orkar egentligen inte tänka på det, jag har lärt mig att det krävs två för att lösa problem, och när den ena inte ens är tillgänglig så finns det inte så mycket jag kan göra på egen hand.
Det var hon och Gunnar, som jag kunde umgås med sådär.. vad ska man säga, man behövde inte prata med varandra, man visste vad den andra tänkte iallafall. Om man såg ett föremål tänkte båda på samma sak.
Det känns hårt, men iom att jag för tillfället skjuter bort mina känslor känns det antagligen inte så hårt som det kommer göra sen när jag tillåter mig känna.
Just nu har mycket av ilskan och sorgen gått över för tillfället, och jag är mest arg över att jag antagligen inte kommer få tillbaks min Cabal eller Requiem for a dream.

Människor är skumma.