Man är nyvaken, fumlar med kaffebryggaren och det enda man kan tänka på är att få i sig just kaffet och något att äta så man vaknar till lite.
Så ser man nåt. I ett visst ljus. Och bara fastnar. Hjärnan vaknar till liv, likaså fantasin och kreativiteten, och plötsligt tänker man jättefort och jättemycket på vad man kan göra med den där saken i det där ljuset.
30 sekunder efter har man dragit fram lakan som bakgrund och ligger och ålar på golvet för att få till rätt vinkel utan att komma i vägen för solljuset.
Jag älskar de stunderna.
Just när man ligger där och det enda jag tänker på är vilken vinkel som passar bäst, hur blomman ska ligga. Inga krav, jag kan bara ligga där och leka med kameran hur länge jag vill.
Det behöver inte leda till något alls, bilderna kan bli kassa allihop, men det är en underbar känsla att känna att fantasin äntligen flödar och att jag gör något. Den här gången blev det inget av bilderna, men det spelar ingen som helst roll.
Och det är så underbart, så underbart att slippa alla negativa tankar helt. Just nu är jag bara inne i en sämre period, och då är det väldigt ovanligt att hitta något som får en att känna såhär, så när jag väl gör det är det... wow. Lite som att komma tillbaks till livet igen.
Sen har den en tendens till att hänga kvar, kreativiteten, och tankarna bara rullar på.
Just nu skulle jag kunna döda för en modell med ett visst utseende och två speciella miljöer. Men det har jag inte riktigt möjlighet till nu.
Kanske nån dag.
Det hela blir helt enkelt nån sorts adrenalinrush.