Alltså... jag har tittat på många serier i mina dagar.
På tiden innan allt fanns på nätet kollade jag på vad som än gick på TV. När jag var yngre och bara hade tre kanaler på mitt rum tittade jag på Kvinnofängelset varje natt. Jag hatar iofs den serien, men jag tittade ändå på den. Jag kan nämligen hata en serie men ändå tycka att den är ok att se på.
Jag älskade Ricki Lake, och ett tag kunde man varva riktigt bra med henne, Jenny Jones och den dära... rödhåriga som sände iväg 98% av alla ungar på boot camp. Sally?
Jag hatade realityserier och liknande när de först kom. Jag minns att jag och två vänner tittade lite på Baren hos den som nu hade trean ändå. Det är visserligen en scen jag fortfarande kommer ihåg, som var så hysteriskt rolig... Den dära stora snubben med rakad skalle och som alltid hade solbrillor på skallen, han kommer ner i köket insvept i täcket, helt nyvaken, och ser att det är massa folk där som håller på att köra bort alla möbler och grejjer. Han står där en stund och verkar försöka fatta vad som händer, innan han ser en klase bananer ligga på köksbordet, går snabbt fram och tar dem och ställer sig sedan på samma ställe, håller hårt om bananerna och verkar försöka fortsätta klura ut vad som pågår.
Anyways...
Poängen är att jag inte ens har någon standard när det gäller tvprogram, jag kan verkligen titta på vad som helst, jag har ingen botten. T om det där... Eden? Det måste varit USAs version av Paradise Hotel, och varje avsnitt slutade med att programledaren sa "You are now banished from Temptation Island!" så ja Temptation Island hette det kanske. Åh det låt så hysteriskt fånigt varje gång hon sa så.
Jag tycker att just sådana serier är rätt äckliga och jag blir alltid lite chockad när jag inser vad människor är kapabla till.
Men, jag har alltid i åtanke att det är tv, de redigerar som de vill och de har manus i säkert allt nu för tiden.

Det senaste är Real Housewives of New Jersey säsong 2.
Jag har tittat på Orange County, New York, Atlanta och första säsongen av denna, och nu är det dags för andra.
Det är nästan så jag vill sträckkolla nu, så spännande är det...
Jag kan ju inte säga att det inte är bra upplagt, för det är det ju. Annars skulle man inte fastna. Så att säga att det är en dålig serie är väl lite fel. Men den handlar ju inte direkt om något, det är bara... drama.
Och det kan vara det jag tycker är så skönt med alla såna här serier.
Ibland händer det inget i ens eget liv så det är skönt att leva sig in i dramatiska händelser och veta att man när som helst kan stänga av det och återgå till sitt liv.
Eller så råkade det ju vara så att mitt liv och min familj liv när jag bodde hos min mor faktiskt (helt ärligt talat, ingen överdrift) var i klass med vilken dramasåpa som helst på trean, så då var det skönt att se på t ex Ricki Lake och se att det fanns folk som hade det mer dramatiskt än en själv. Jag gick media på gymnasiet, och vi skojade under flera år att jag borde låna hem en filmkamera och filma lite och skicka till Strix för att se om gillade det... Det var helt idiotiskt överdrivna saker, men jag kan inte gå in på något av det utan att säga för mycket och jag vill inte skriva om min familj på det viset. Fast ja, vad sägs om någon som har ett satanistiskt altare i sin garderob och försöker kasta förbannelser över min familj, samtidigt som hon vill ta med mig till nån svensk pow wow? Och det är bara en liten del av hela den historien...

ANYWAYS.
Jag kan som sagt se på vad som helst, men det behöver inte betyda att det är bra. När Erik "kommer på mig" ibland med att se på vissa serier känner jag att jag behöver bortförklara det på något sätt, men nu har han nog vant sig vid det.
Däremot så krävs det ändå en hel del för att jag ska tycka att en serie är bra på riktigt. Jag känner mig lite skadad och tänker alldeles för mycket på detaljer som miljöer, fakta i manus, sättet de filmat på, musiken. Så det är en hel del som ska falla på plats för att jag ska kunna säga att en serie är bra. Samma sak med filmer, det är lite därför jag och Erik har svårt att komma överens om filmer eftersom vi tittar efter hela olika saker i en film.
Dexter är bra. Sättet de lyckas porträttera en psykopat på och ändå visa att han är en människa som kan vilja väl, det är fantastiskt. Inte för att jämföra mig själv med en psykopat, men en del tankegångar är liknande och därför är det extra kul att få höra hur han tänker.
"Ok, nu ler hon. Jag tror att det jag sa var bra. Ska jag också le?"
Jag saknar Dexter...
Men på söndag tror jag att True Blood börjar igen.
Jag tycker nog att den är rätt bra. Vilket var förvånande, för jag har aldrig gillat vampyrgrejjer och började se på den bara för att Anna Paquin var med. Hon är en av de skådespelarna som jag liXoM litar lite på, och tänker att om hon är med i något så måste hon tyckt att manuset var bra på riktigt, och då vill jag ge det en chans.

Sen är det väl tragiskt nog så att jag har för mycket fritid. Jag har inte jobbat på över fem år och SÅÅÅ mycket finns det inte att göra på dagarna. Vilket gör att man till slut tittar på vad som helst...
Återigen, hatten av för Ninjavideo. Ni har nog räddat mitt liv.