Filmer.

Tack och lov för att vi köpte nya kablar. Jag tror inte jag inser kvalitetsskillnaden mellan svideo och hdmi, men eftersom den förra började strula som fan så var vi tvungna att köpa ny ändå.
Och tack och lov för den nya TVn som gör att Voddlerfilmerna visas normalt i fullscreen, så jävla underbart. Det är lustigt också att verkligen fyra av filmerna jag hittat på annan väg den senaste VECKAN har lagts till på Voddler nu, gamla filmer också som man verkligen inte hade tippat på.
Me like Voddler.

Jag började med What just happened. Inte min typ av film, men den funkade, på gränsen. Michael Wincott ska inte prata med brittisk accent. Det går bara inte.
Sen blev det Tristan & Isolde igen och nu plötsligt efter att ha sett filmen ca fyra gånger så grät jag. Men det var väl rätt väntat. 
Och så kom jag på att jag inte sett hela G.I Jane, så det blev den. Jag tycker den är helt ok faktiskt. Det känns som att jag är den enda i världen som gör det.
Nyss började jag se på The assassination of Richard Nixon, men orkade inte se färdigt den. Michael Wincott var faktiskt med i den också, men iförd stor helskägg. Funkar inte heller. Varför kan han inte alltid se ut som Top Dollar?
Det roliga är att jag har sett två filmer med Sean Penn den senaste veckan, helt omedvetet val. Milk och The assassination of Richard Nixon, och båda börjar med att han sitter och spelar in sin berättelse/version på kassettband eller liknande.
Det är antagligen bara jag i hela världen har jag förstått det som, som tycker att sådana sammanträffande är roliga.

Filmer har varit bra för mig idag. Jag har försökt tömma huvudet på tankar, och när man inte lyckas tänka sig bort så fungerar filmer som en bra distraktion.
Men det är ansträngande att aktivt försöka tänka på ingenting, eller på allt annat förutom vissa saker. Går inte att slappna av.

Jag är rätt inne på Anna Paquin annars, och ska försöka se The Courageous Heart of Irena Sendler om jag hittar rätt version. Och jag hoppas att True Blood börjar snart.
Jag gör ofta så, blir insnöad på en viss skådespelare och ser alla filmer som verkar intressanta av denne, och det gör ofta att jag hittar filmer jag inte hade tänkt på annars. Senast var det nog Evan Rachel Wood, men Across the universe visade sig vara för musikalisk så jag övergav henne...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0